This is our song
Att vakna upp av att bilar kör utanför, så trött att du inte vill öppna ögonen men sedan inse att du är i London och flyga upp, svårt att slå den känslan faktiskt! Efter bara någon timmes sömn masade vi oss upp och flydde rummet för Londons gator. Vi försökte desperat väcka våra kroppar med en frukost från Costa, det gick dock sådära. Men jag och Ida drog oss till High Street Kensington för bio och mys medan Hayley åkte hem (Hayley påminner mig lite om Bethany (heter hon så) i OTH, cheerleadern. Hon är iaf väldigt underhållande)
När vi kom till bion i Kensington kollade vi i en folder och White house down skulle inte visas förän klockan sex här, men tre i Swiss Cottage. Så vi tog den halvtimme långa resan till Swiss Cottage, när vi kommer dit visar de sig att vi har en gammal folder och att bion går klockan sex i Swiss Cottage men klockan tre i Kensington så det var bara att åka tillbaka!
Kan ju säga att denna dag var fylld med otur för min del, redan nu hade jag lyckats hockey tackla en tjej på tuben och det här med bion var bara början. När vi strosar runt på High Street så går min primark påse sönder mitt framför övergångstället som precis fått gröngubbe, så där står jag och försöker samla ihop mina prylar som börjar sprida ut sig lite grann på gatan.. Vi hamnar iaf framför en dörr som det lite halv slitet står Thaimat på men vi var hungriga och det var billigt så vi gled ned för trappan mot källaren, det visade sig vara en riktigt fin resturang men fantastisk thai mat, en riktig guldpärla!
Bion var även den ruskigt bra och vi satt där blandade skratt och gråt, Channing Tatum klättrade upp ett antal steg på hunkstegen igen och kom ikapp det han tappat på senaste! Efter bion började vi gå fem minturs promenaden mot stationen och precis när vi är utanför ingången kommer en kvinna fram till mig och ba "Excuse me, your dress has got stuck in your panties so you're showing them.." BRA MIKAELA!!!! Jag har alltså vandrat längs hela gatan (som är väldigt stor) och flashat mina trosor för halva London, panikade lite smått tills jag insåg att jag har små svarta hotpants på mig just in case, men väldigt stelt ändå.. hehe
Värsta kan dock varit när jag kommer till Paddington för att ska ta tåget hem och inser att jag är på fel perrong och går ut igenom spärrarna igen, som äter upp min biljett. Jag måste alltså säga till en vakt där som får öppna upp maskingen, leta igenom cirka 200 biljetter tills han hittar min och det visar sig att jag har använt biljetten för dit resan och att min riktiga biljett ligger i min plånbok. Jag borde seriöst få en medalj eller något! Ida hade iaf en rolig dag...
Well, vad ska man göra liksom...?
Så sjukligt gott, hit ska vi nästa gång!
Jobba, jobba och jobba på
Idag har jag varit duktig, började dagen med att somna om i ett par timmar efter killarna dragit till skolan. Sedan bäddade jag rent deras sängar, städade rummen, tvättade, strök, dammsög, städade mitt rum, var ute och gick med hunden. När allt det var klart kom ögonblicket vi alla väntat på, kläderna jag beställde igår levererades! Allting passade bra utom en body som såg för utmanande på.. Visar bilder på allting imorgon då jag inte har energi att fota atm. Hämtade killarna sedan på skolan, vi kom hem, pluggade tillsammans (jag har ju också läxor nu) och sedan lagade jag middag åt de. Blev lite fotboll innan killarna skulle sova och jag slog på Chelsea. Matchen är inget som går till historien, så det lämnar vi. Nu blir det en film innan jag somnar in. Puss på er!
I väntan på pojkarna...
Hård plugg, vill ju lära sig på riktigt nu!
Gud kissar massor
Minns ni när man var liten och sa "Nu kissar Gud" varje gång det regnar.. Måste medge att Gud är väldigt förtjust i att urinera över mina hoods här i England. Himlen är väldigt ofta lite för grå, ännu gråare än pappas hår.. Riktigt illa alltså!(skoja pappa, du ser ut som en 20 årig, så ung och fräsch)
Igår var morgon rutinerna som vanlig innan jag cyklade till stationen för att möta Emina och åka till Oxford och language school. Vi hade en annan lärare, han var skit bra! Lektionen var grym och jag lärde mig massor.
När jag kom tillbaka till stationen var Gud fruktansvärt kissnödig ( tänk er att Gud var på fyllan och konsumerat extra mycket vätska, typ så var det) när jag äntligen lyckades ta mig hem var jag genomblöt. Men Annie kom över på Tea så blev lite chill häng innan jag hade ett par lugna timmar för mig själv. Kvällen rullade på som vanligt, förutom två väldigt positiva grejer. Jag klickade hem lite kläder för cirka 50 pund och även fem stycken biljetter till Ron Pope! Ska bli så sanslöst kul att ta med tjejerna till min favorit artist. Tycker att en konsert med Ron Pope borde bli en årlig tradition, man mår ju så bra i själen efteråt.
Bra torra byxor...
City of dreams
Nu har min fotografiska vän slängt ut en hel drös med bilder på hennes blogg från vår mini trip till London, så tänkte dela med mig av dessa till er. Om ni blir helt amazed av bilderna (vilket ni borde bli) kan ni spana in mera på http://www.annieblessenius.se/
En kanske lite för lycklig Mikaela framför Westminster Abby!
Självklart skulle vi stöka runt i en av Englands mest fotograferade telefonkiosker!
Hahahha, med mina kickass svennisar! Bra snygg bild!
Så avslutar vi med en bild på alla tjejer som var med och förgyllade dagen, tack ännu en gång! (höhöh, alla kom inte med.. well well, för trött för att fixa nu! kvalite!
This is how it starts
Igår var den stora dagen med stort D (okej, nummer två.. nummer ett var att flytta) mina kära svenne vänner skulle besöka min favoritstad för första gången, jag och Ida skulle återförenas och vi skulle få träffa ett helt gäng svenska aupairer. Resultatet av lite för lång sovmorgon och mycket hinder på vägen blev en stressad Mikaela på halv tom mage som gav sig iväg. Strike two var när jag och Annie går igenom bokstavligen hela tåget för att hitta Emina som skulle hoppat på stationen innan. Tjejen var som bortblåst och så visar det sig att hon sitter på ett snabbtåg som inte stannar vi vår station och blåser förbi oss och anländer i London 30 minuter före oss.
Vi var de första på plats och började dagen med en frukost på Costa Coffee, (kan faktiskt vara snäppet bättre än Starbucks (känner mig otrogen nu)). Efter ett tag droppade tjejerna in och det blev lite lära känna varandra snack på vägen mot Westminster där Ida och hennes finska vän väntade. Ett litet movie-moment med en slowmoation run och jag fick träffa en bit av "hemma". Mycket skönt att träffa Ida. Tillsammans strosade vi runt kring Westminster och trots att jag besökt denna plats säkert sex-sju gånger tog jag telefonkiosk bilder och massa på Big Ben, kan liksom inte låta bli.. Man kan ju inte ha föööör många. När regnet så småningom började blöta ned våra kläder bestämde vi oss för att lite shopping kanske kunde ersätta turen till Buckingham Palace.
Vi drog alltså vidare till Oxford Street och det ökända Primark, nöjd tjej kom ut 18 pund fattigare. Blev dock även en klocka på New Look så hela veckolönen försvann på två dagar, snyggt! Vid fem tiden rullade vi hemåt på lite fel tåg.. men vi hamnade rätt tillslut och jag kom hem och barnvaktade i ett par timmar. Första dagen i storstaden var bra, det var kul att få träffa flera svenska au pairer och att känna på storstadspulsen efter landets lugn var välbehövligt.
Är helt kär i klockan, men den var lite stor så om inte min värdpappa kan fixa den blir det att lämna tillbaka.
Det lilla jag får behålla från primark... det andra måste också lämnas tillbaka.
We're all in this together
Idag har jag och mina två svenska vänner Annie och Emina bestämt oss för att bli hälsosamma tillsammans. Vi har alla märkt att det är väldigt mycket onyttigheter som virvlar runt och så får det inte fortsätta! Så från och med imorgon har vi en dag i veckan då vi får äta godis, kakor, snabbmat, chip, you name it! Äter man något onyttigt en annan dag måste man "böta" summan man köpt snackset för till sina vänner. Vi ska även börja gymma tillsammans så småningom. Detta känns riktigt bra och jag hoppas vi kan puscha varandra till att lyckas! NU KÖR VI TJEJER!
Moulsford village show
Som vanligt efter jag konsumerat alkohol så vaknade jag äckligt tidigt imorse... Låg och slumrade / fliosoferade fram tills mamman kom in och sa att vi behövde göra vår Swedish cake (kladdkaka) till the village show. Så vi släpade oss upp och Annie blev snabbt boss i köket, efter lite om och men blev kladdisen mycket bra och mamman kunde ta med den och alla andra våra saker till village showen. Efter det fixade vi oss och drog ut på lite äventyr i grannbyarna för att fixa ditt och datt samt plocka upp Laura (tyskan). Tillsammans med Franzi (ännu en tysk) gick vi på Village showen som var en liten festival med massa tävlningar (vi var med i bästa chocolate cake och vann inte! (domaren måste vara skev)) dessutom säljer de grejer där, har små roliga grejer för gästerna och mat, mycket mysigt och så himla by aktit! Vi så massa gamla och vackra bilar, en orkester, en kör, massa stånd, två åsnor (ni hörde rätt!) en brandbil, hoppborg och massa mera. Dock gick vi mest runt, kollade lite och njöt av en glass i solen. Eftersom både Annie och Laura hade grejer med sina familjer på kvällen drog de ganska tidigt, så jag och Franzi tog den drygt 20 minuter långa promenaden till macken och deras godheter (min närmaste affär).. Efter det slöhängde vi bara i väntan på bättre tider. Lite så hela min kväll sett ut och en mycket trevlig middag med min härliga familj! Skulle egentligen varit med min andra svenne och hafe svenne kväll, men min jävla napa förkylning har blivit värre igen, så inatt när jag kom hem låg halstabletter på min säng (bästa värd föräldrarna!!). Borde antagligen sova nu men det är så svårt att slita sig från Eva och Adam serien.
Imorgon är det London som gäller och Annie plockar upp mig vid nio tiden så det är en tidig morgon som gäller! Godnatt.
Annie och jag med vår inplastade "svenska kladdkaka"
Skit konstigt, går inte att skriva under varje bild..Iaf, bild 1 där man ser festivalen, det området kallas the wreck och där är det ofta event. Längst ned ser ni figuren en av mina pojkar gjorde till en tävling och vann, sååå bra! :D Kände mig så stolt, hehehe..
Gåshud, främmande bilar och flygande taxinummer
Dagen igår var hitills den sämsta jag spenderat här då jag inte gjorde något vettigt förutom löprundan och tvätten. Annars hade jag en naffsandes och lekfull hund samt ett antal timmar på skype. Men när Annie kom hit förändrades dagen väldigt fort. Vi var helt själva här och googlade runt som tokar efter taxi nummer, utan succé. När det var tio minuter kvar tills vi skulle ses vid resturangen och vi fortfarande inte fått tag i en taxi (tar fem minuter att åka men 40 att gå) gick vi över till grannen för att kolla om de hade något nummer. Not 1, jag har träffat grannen en gång, en 60 årig man som är trevlig men otydlig. Not 2, när dörren öppnas är det sonen som precis kommit hem från militär sak som står där och kollar på mig som jag vore en alien (överdriver gånger tusen.. men det var väldigt random). När jag iaf förklarat att jag är nya au pairen och att vi inte har ett taxinummer och ska vara i Goring om 10 minuter vilket betyder att vi har ett problem så blir vi erbjudna skjus av storebrodern som också varit bortrest och kom hem idag. Med denna tur kommer vi till resturangen vid prick åtta!
Det var dock fullt så vi fick ett bord ute i trädgården, det var lite kallt till och från men miljön där ute var väldigt mysig. Vi träffade Laura (tysken som var med i Reading) samt en ny tjej, Lena från Österrike. Efter en mycket trevlig indisk middag promenerade vi vidare till en pub för ett par glas innan jag och Annie liftade hem med Laura till mig. Här blev det sleepover, en mycket bra kväll med tre störtsköna tjejer!
Tjejerna på resturangen (Annie, Lena, Laura)
Vi kände oss lite lagom charmiga
Haha, kan inte sluta skratta åt denna bild, så rolig!
Run, run, run my baby, run, run, run my baby, then you pick someone
Idag var det rätt tungt att kliva upp, helt grått utanför fönstret och två sega pojkar. Men under promenaden till skolan kvicknade vi alla till. Blir lite små kär varenda gång jag ser killarna i deras skoluniformer (mina är mycket gulligare än alla andra!!!). De har iaf shorts, uppdragna sockor, skjorta, slips, kavaj och basker. Även om det är lite lillgammalt så går det inte att ta ifrån att de är helt underbara i deras kläder. När jag släppt av pojkarna begav jag mig ut på en dryg halvtimmes löprunda, en mördar backe (tänk er sandviksspåret fast lite längre, dock inte riktigt lika brant som i de brantaste) och ett par minuters fotovila. Hahah. Jag blir så sjukt motiverad att springa här borta då landskapet är helt breath taking. Efter löprundan varvade jag och Tallie (valpen) ned med en liten prommis längs Themsen. Sen dess har jag skypeat med Erica, slängt in min tvätt i maskinen och varit lite för ineffektiv. Riktigt illa att jag inte orkat duscha ännu.. kanske ska göra det nu och sen städa i en timme så jag är klar för dagen. Ikväll vankas dessutom roligheter så jag är på toppen humör idag!
Bilderna ger sig fortfarande inte till rättvisa, men husen på andra bilden tillhör iaf min lilla by.
Välkommen till ditt nya land, liv och hem
Jag kom ju hit igår och helt ärligt har det varit för mycket för att få ned allt i ett inlägg, men jag ska göra ett litet trött försök. När jag hoppat av flyget och lyckats ta mina väskor och döda ett dussintal människor med min klumpighet kom jag på bussen mot Reading. Istället för att kolla på naturen satt jag som en galning för att hinna sno åt så mycket free wifi som möjligt. Väl i Reading såg jag inte min värdefamilj så jag bestämde mig för att utforska stationen, dumt val! Efter att släpat på mina väskor i fem minuter gav ja upp och väntade, de fick tillslut hitta mig för att ja virrat in mig totalt. Haha
Väl hemma i huset fick jag en chock, så stort och så fint! Är mycket nöjd med mitt utrymme, kommer visa bilder senare. Pojkarna var väldigt blyga i början och vågade knappt prata med mig, men ju längre kvällen gick och när de fick sina presenter släppte de till mer och mer. Tvingade alla att smaka saltlakrits och de var typ det värsta de har ätit!
Det blev en väldigt lugn kväll förutom att vi tog en liten promenad längs Themsen med Tallie, den söta hunden som jag är fullständigt kär i! Jag avslutade kvällen på mitt rum med att Skype med några vänner och familj. Jag är dödstrött och tänkte sova nu, så tänkte berätta mer om idag imorgon!
(har massa problem med appen och därför får ni inga bilder nu, men ska försöka fixa till imorgon)
Du måste våga för att vinna
Onsdagen den 28e August 2013 var min sista dag hemma i Sverige innan den stora dagen med stort D. Alltså bestämde jag mig för att utnyttja dagen till max. Jag och Linnea vaknade tidigt och vinkade av varandra då hon hade skola, sen fixade jag lite mer med packning osv innan Helena kom och vi piffade till kokboken innan vi lunchade på Wild chili med Elin, Camilla & Alex. Blev lite häng hemma hos mig innan Becca och Hanna kom, vi hängde och pratade bara. Super mysigt!
Kvällen kom och det var dags för familjetid. Lyx middag bestående av oxfilé, champagne och potatisgratäng ,fantastiskt gott! Vi fortsatte med en tävling som mamma och Oscar introducerade för mig och pappa som blev som galna i den för ett tag. Vi avslutade med att spela "med andra ord" och sedan kom Amanda hem till oss och det blev ett par omgångar till.
Jag och Amanda fick ett par timmar tillsammans och vet inte riktigt hur vi ska kunna bo i två olika länder. Vi har liksom varit så betydelsefulla i varandras vardag och gott igenom allt de senaste sex åren. Önskade att jag kunde dela allt det här med henne, men du får komma över till mig snart bästis!
Hon gav mig även världens finaste collage, ett jättefint halsband och en tavla.. Blev så rörd!
Känns helt fantastiskt att jag fick spendera min sista dag med massor av favoriter. Mamma fick även sova med mig inatt, hihi..
Kvällen kom och det var dags för familjetid. Lyx middag bestående av oxfilé, champagne och potatisgratäng ,fantastiskt gott! Vi fortsatte med en tävling som mamma och Oscar introducerade för mig och pappa som blev som galna i den för ett tag. Vi avslutade med att spela "med andra ord" och sedan kom Amanda hem till oss och det blev ett par omgångar till.
Jag och Amanda fick ett par timmar tillsammans och vet inte riktigt hur vi ska kunna bo i två olika länder. Vi har liksom varit så betydelsefulla i varandras vardag och gott igenom allt de senaste sex åren. Önskade att jag kunde dela allt det här med henne, men du får komma över till mig snart bästis!
Hon gav mig även världens finaste collage, ett jättefint halsband och en tavla.. Blev så rörd!
Känns helt fantastiskt att jag fick spendera min sista dag med massor av favoriter. Mamma fick även sova med mig inatt, hihi..
Det fantastiska collaget som Amanda gjorde till mig. Fick även en ram med en bild och ett silver halsband som är med mig hit.
Ungefär så sista middagen såg ut hemma.. Riktigt gott! Måste nog göra en potatisgratäng eller två här om man ska överleva året ;)
Just some things I've got to do
Snackade ju om att slänga upp en liten lista med vad jag måste göra i England, några saker som jag verkligen vill göra/ lyckas med. Allting kanske inte kommer att ske, men ska försöka bocka av så mycket som möjligt på denna lista. De i fetstil är prioriterade
- Få pojkarna att utvecklas och ha ett grymt bra år
- Träffa massa nya härliga människor som blir vänner för livet
- Kolla på minst tio Chelsea matcher
- Bocka av två spelningar på min "konserter innan jag dör" lista
- Göra en liten resa någonstans i Storbritannien helt på egen hand
- Åka till Irland och Dublin med Ida
- Prova massor med olika ölsorter
- Lära mig att spela cricket och rugby
- Gå på dejt med en brittisk kille
- Vara den bästa förebilden jag kan vara för pojkarna
- Hitta kärleken till att löpa utomhus
- Prata flytande Engelska
- Kolla upp alternativ till att plugga på Universitet där
- Besöka Skottland
- Prova på att surfa
- Bara boka en tågbiljett och åka någonstans, ta dagen som den kommer
- Lära mig att köra bil i vänstertrafik
- Gå på en championship match & uppleva den klassiska brittiska fotbollen
Well, nu ska jag bara städa klart här hemma och sen röra mig mot Ternvalls för att fixa med våra kok böcker och baka inför Idas hejdå fika. Hare!
Get ready for take off
Om exakt två veckor, fjorton dagar, 336 timmar sitter jag på ett av British Airways flygplan och stirrar in i stolsryggen framför mig. Om två veckor lämnar jag Sverige och min trygga vardag för något helt främmande och extremt spännande! Innan dess har jag mycket att göra: säga hejdå till alla vänner och familj, packa, fixa med papper, mobil, försäkring, bankkort och mycket mer! Jag har hunnit med 90% av mina "måsten" så det mesta är att lyckas med packningen samt att hinna med allting jag vill göra här hemma. I veckan tänkte jag även slänga upp en liten lista med mål jag har under min resa. På återseende!
There are no words
Idag bokades en one way ticket, den 29 augusti lättar jag från svenskmark för att påbörja mitt största äventyr hittills. Jag är så otroligt glad men samtidigt nervös, det är lite svårt att sätta ord på känslorna. Men nu har nedräkningen börjat och snart är det min framtid som tar fart!
Kom igen nu let's go, allihopa vi kör!
Någon gång i vintras började jag fundera över min framtid, vad ska hända nu? Vill jag plugga på en gång eller behöver jag en paus? Det gick ganska fort att inse att skolbänken inte var ett alternativ till hösten då jag behövde hitta motivation och sug för att plugga. Efter mycket spekultaion ansåg jag att det bästa för mig är nog att vara au pair, att få uppleva något fantastiskt och ett annat land samt utvecklas som person genom att ta ansvar för någon annan. Det lär väldigt bra! Att det var England jag skulle till var det inget snack om. Landet jag älskade blint, som fanns två timmar bort och hade mitt favoritlag.
När snacket på träningarna gick om vad som skulle ske i höst snappade Elins syster, Ida upp vad mina planer var och sa att hon tänkt i samma spår. Plötsligt delade vi två detta äventyr och puschade varandra till att våga ta första steget. Vi väntade till Mars då jag lyckades ta mitt körkort innan vi anmälde oss till aupair programmet, efter det var det bara massa blanketter, intervjuer och väntan.
Min väntan blev lång, lång, lång och med tanke på att Ida fick napp väldigt tidigt kändes det ännu längre. Efter lite ändringar i min ansökan (bla en förlängning om hur länge jag kunde stanna, till ett år) så började det nappa på andra sidan havet.
Moulsford, säger det er mycket? Det sa mig absolut ingenting, men jag läste om en familj därifrån som var intresseade av mig. Tvillingpojkar som älskade sport, åtta år var killarna och det lär snarligen perfekt för mig. Magkänslan var definitivt bra, framtills jag såg att Moulsford hade 500 invånare. FEMHUNDRA?! Jag har levt i Järfälla med 70 000 invånare så länge jag kan minnas, jag har haft en kvart in till Sveriges största stad så länge jag kan minnas, hur fan skulle jag kunna bo i en håla i ett år?
Efter en middag med Gabbi (som alltid är otroligt positivt) vände allt och magkänslan blev bra igen. Var det inte det här jag egentligen ville? En utmaning och känna på ett annat England än det jag alltid turistat i. Mer brittiskt än Moulsford kan det faktiskt inte bli.
Ett par skype samtal med familjen H och jag var säker på att Moulsford var det stället jag vill tillbringa mitt år fick jag reda på att de även pratade med en annan au pair. Vårt senaste samtal var igår och hela natten kantades av mardrömmar, det var ju C och H jag var menad att ta hand om, de måste välja mig. En ångest har legat som en mörkskugga kring mig hela dagen, men 11.29 när jag och mamma står och kikar på ett snyggt linne inne på American Eagle (vi befinner oss i Florida atm) ringer ett okänt svenskt nummer. Jag suckar och svarar, det är Ann från STS som frågar om jag sett mejlet från Engelska aupair byrån där familjen H request me as their Au Pair! Jag blev helt lyrisk och glädjen har suttit i sig hela dagen. Så fort jag snappade upp lite wi-fi på Starbucks kopplade jag upp mig till mejlen och accepterade familjen.
Mitt äventyr har tagit sitt första stora steg idag. Nästa steg blir att boka en one-way-ticket till England och börja nedräkningen. Men idag ska jag bara njuta av glädjen och euforin som går igenom hela min familj, idag är vi lyckliga!
Snart är inte det här ett resemål, snart är det här en del av mitt land. Helt ofattbart!
This is my story
Denna blogg är säkert den tioende jag startat, men tillskilland från de flesta andra är inte tanken att denna ska dö efter ett par veckor. Planen med denna är att ni (min familj och vänner) ska kunna följa det äventyr jag förhoppningsvis ska bege mig ut på om ett par månader. Min dröm är att vara aupair i England och här kan ni få följa min resa. Enjoy!
