This is how it starts

Igår var den stora dagen med stort D (okej, nummer två.. nummer ett var att flytta) mina kära svenne vänner skulle besöka min favoritstad för första gången, jag och Ida skulle återförenas och vi skulle få träffa ett helt gäng svenska aupairer. Resultatet av lite för lång sovmorgon och mycket hinder på vägen blev en stressad Mikaela på halv tom mage som gav sig iväg. Strike two var när jag och Annie går igenom bokstavligen hela tåget för att hitta Emina som skulle hoppat på stationen innan. Tjejen var som bortblåst och så visar det sig att hon sitter på ett snabbtåg som inte stannar vi vår station och blåser förbi oss och anländer i London 30 minuter före oss. 
 
Vi var de första på plats och började dagen med en frukost på Costa Coffee, (kan faktiskt vara snäppet bättre än Starbucks (känner mig otrogen nu)). Efter ett tag droppade tjejerna in och det blev lite lära känna varandra snack på vägen mot Westminster där Ida och hennes finska vän väntade. Ett litet movie-moment med en slowmoation run och jag fick träffa en bit av "hemma". Mycket skönt att träffa Ida. Tillsammans strosade vi runt kring Westminster och trots att jag besökt denna plats säkert sex-sju gånger tog jag telefonkiosk bilder och massa på Big Ben, kan liksom inte låta bli.. Man kan ju inte ha föööör många. När regnet så småningom började blöta ned våra kläder bestämde vi oss för att lite shopping kanske kunde ersätta turen till Buckingham Palace. 
 
Vi drog alltså vidare till Oxford Street och det ökända Primark, nöjd tjej kom ut 18 pund fattigare. Blev dock även en klocka på New Look så hela veckolönen försvann på två dagar, snyggt! Vid fem tiden rullade vi hemåt på lite fel tåg.. men vi hamnade rätt tillslut och jag kom hem och barnvaktade i ett par timmar. Första dagen i storstaden var bra, det var kul att få träffa flera svenska au pairer och att känna på storstadspulsen efter landets lugn var välbehövligt. 
 
Är helt kär i klockan, men den var lite stor så om inte min värdpappa kan fixa den blir det att lämna tillbaka. 
Det lilla jag får behålla från primark... det andra måste också lämnas tillbaka.
Tog få egna bilder, så snodde dessa från Idas blogg.. blev dock lite pixliga, men massa glädje!
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Just live.

Det tänkte jag iallafall försöka göra under ett halvår i Amsterdam

RSS 2.0