Fredags var minst sagt en känslofylld dag, en ganska opassande dag. Dagen börjar med jag tappar mobilen i golvet och inte bara skärmen spräcks utan själva displayen låssnar från mobilen och halvt hänger löst, fab! Inte nog med det så fortsätter morgonen med att min kära resbuddy Halsey skriver till mig helt förstörd och berättar att hon inte kan följa med till Edinburgh. Stort hjärta som hon har erbjuder hon mig att betala hela min resa eftersom hon bangat, men oj vad jag vill till Skottland. Så hela dagen jagar jag en reskompis, en weekend i Edinburgh för 65€ har jag att erbjuda. 65€ är kostnaden för att byta namnet på Halseys biljett. Denna jakt började vid tolv ungefär och vid fem tiden stod jag fortfarande utan respartner. Alla jag kände hade antingen besök, en konsert, obligatoriskt seminarium eller andra resor planerade. Jag frågade även irländaren två trappor ned som var taggad men tappat sitt pass natten innan.
Stora frågan var om jag skulle åka själv eller skippa att åka när Charlotte äntligen ser mitt meddelande. Hon var en av de första jag skrev till men hade inte varit online. Efter lite övertalning och löften om att hon kommer få plugga två timmar/dag här så att hon inte tappar pluggplanen är hon lika taggad som jag!!!

På tio minuter hann jag känna ett känslorus som inte heter duga. Så vi möttes upp vid sju, checka in, skrev ut biljetter och kollade tågtider.

På rosa moln åkte jag sedan in till city där jag mötte upp Will, Halsey, Pia, Peyman och två kompisar till Pia. Vi hade en sån himla härlig kväll, satt på en uteservering med ett par glas vin och snackade skit fram till klockan ett. Min plan var att vara hemma till midnatt men när man har sånadär härliga människor runt sig så fastnar man lätt! Vid ett tiden insåg jag dock att klockan ringer om 5,5 timmar så att det är lika bra att dra sig hemåt.