Idag en det exakt en månad kvar tills jag flyttar och det mesta ser väldigt ljust ut. Igår fick jag reda på att min erasmus ansökan var godkänd men att jag måste skicka in lite dokument för att göra den komplett, de där extra tusenlapparna EU bidrar med känns väldigt uppskattade. Även min kurser på uni är lösta, transport när jag landar och jag är anmält till introduction week. Det enda som inte har löst sig ännu är ett boende, men jag väntar otåligt.

Jag bör inte hävda att jag har ett enormt kontrollbehov, men en bra stor dos av det har jag ändå. Alltså börjar det krampa lite i magen av att dagarna tickar ned och det enda jag kan göra är att vänta och se. Jag har nämligen anmält mig till en boendetjänst som utförs av universitetet, det är ingen garanti på boende och de vill inte bli kontaktade fören den 8e augusti utan kontaktar de som blivit/inte blivit erbjudna boende löpande. Redan i juni skickade jag in min ansökan och sen dess har jag bara väntat på mejlet som ska trilla in, ett ja eller nej? Delat boende eller privat? Vad jag mest har fokuserat på är att jag vill ha privat badrum, men nu känner jag mest att jag vill ha en säng, ett tak och fyra väggar. Otåligheten börjar krypa in under skinnet och inom två veckor SKA jag ha ett svar, blir det ett nej kommer jag få det tufft att hitta boende. Men det läser väl sig, det gör de alltid!

Till lite roligare nyheter så ska jag idag träffa en tjej som också flyger till Amsterdam för utbyte, precis som mig pluggar hon på SU. Hon har fått boende genom samma organisation som jag väntar på svar ifrån. Det ska blir roligt att få träffa henne, veta mer om hennes förväntningar och se om det kanske blir en framtida Amsterdam homie.