Jag har redan gjort det förrut
För tre år sedan var jag i Ayia Napa med ett gäng av mina bästa vänner. Vi hade två veckor av skratt, sol och fest, vi hade chansen att umgås konstant innan jag skulle lämna min familj, vänner och Sverige bakom mig och dra västerut till England. Jag minns att min kropp nästan stängde av, jag förstod inte riktigt vad jag skulle göra eller innebörden att inte kunna luta mig tillbaka på de som alltid följt min väg. Veckorna innan avresa försökte jag bara ha roligt, umgås med vänner, familj och gå igenom packlistan sisådär 100 gånger.
Jag har ju redan gjort den stora avfärden, sagt hejdå, vi ses om ett år, lämnat den enda bostaden jag har minnen ifrån. När vänner frågar nu ifall jag är nervös, stressad eller bara taggad känner jag mest en längtan, ett desperat behov att få komma till Amsterdam. Nästa äventyr ligger framför fötterna på mig och jag vill bara rusa fram klockan så jag kan köpa en secondhand cykel och upptäcka min nya stad.
Samtidigt försöker jag påminna mig själv, jag har nästan fem veckor sommar kvar. Även om jag har jobbat endel och jobbar hårt nu för att lyckas finansiera mitt halvår är kvällarna långa och sommar Sverige inbjudande.
Jag har ju redan gjort det här en gång. Därför ska jag lära mig från Mikaela 2013 och inte stänga av, inte stressa samtidigt som längtan att komma iväg ska hindra mig ifrån att leva i framtiden, som utbytesstudent redan nu.
