Söndag, min sista dag i Sverige. Pappa kom upp och kramade mig innan han for iväg till Paris, en helt sömndrucken Mikaela gjorde att farvälet var smärtfritt. Tog sovmorgon och sedan gjorde jag och mamma en scones brunch, matkoma deluxe. större delen av dagen gick åt till att fixa och trixa med det sista. När vi äntligen var klara kom Amanda förbi en liten stund och frasse hann även komma förbi och kramas massa.

Jag och mamma avslutade kvällen med hennes födelsedagspresent, en charkkväll med bara mig. Tror det var den bästa charken jag har ätit. Jag passade även på att sova med mamma, inte ofta sånt händer numera. Vi kom i säng lite väl sent då klockan stod på 3.30 morgonen efter, men en sån härlig kväll gör det helt klart värt de!


Så kom dagen, 22a augusti. Lite roligt att Becca och Co skulle åka till Grekland samma dag, deras plan gick 06.50 och mitt 06.10. Så vi hade bestämt att sammanstråla på Arlanda för att mysa lite. När jag står och gör mig iordning på morgonen smsar Becca att de är påväg till Arlanda och frågar hur det går för mig, och där står jag inte påklädd och chillar... Efter alla resor till England har jag blivit rätt lugn med att hetsa till flygplatsen, något som stressade upp mamma lite. Men vi hann i god tid, kramades hejdå och jag går igenom säkerhetskontrollen. Precis som för nästan exakt tre år sedan är det mamma som vinkar av mig, och precis som för tre år sedan är det inga tårar, bara leenden. Tycker det är så härligt och skönt att vi vet, det kommer bli bra!
Jag promenerar sedan bort och möter upp Becca och gänget för lite snack och häng innan det är dags att gå till gaten.

Allting flyter på och jag är så nöjd med tillvaron, tittar på klockan och inser att vi skulle ha lyft för flera minuter sen. Piloten ropar ut i högtalarna att bagaget och antal ombord inte stämmer överens och att de måste kontrollera allt. Eftersom jag har en lång mellanlandning är jag rätt lugn, men när dryga halvtimmen gått och ingen information kommit börjar det bli svettigt. Vi lyfter cirka 50 minuter sent och kabin personalen spenderar stora delar av flygningen att berätta vart folk ska och vilka som måste springa mest.. Känns sådär tryggt nu.

När jag går ut ur planet har jag drygt fem minuter till boarding och 35 till avgång. Dock har jag ingen aning om var jag ska, E12. Säger mig inte mycket! Så jag börjar springa, kommer ut i terminalen och ser att den är 50 meter bort! Så himla skönt!

Väl i Amsterdam lyckas jag sno åt mig flygplats wi-fi och så fort de kommer igång får jag ett samtal av Gabbi. Under den långa väntan på bagaget får jag en miljon tips och uppmaningar om hur man är social och skaffar vänner på en gång. Haha. Slutar med att jag kommer iväg och blir stum när jag träffar de andra studenterna, efter ett tag kommer Philip från Sydney fram och snackar med mig. Tack som fan för det! Vi satt bredvid varandra på den halvtimme långa bussresan och jag fick således min första vän i Amsterdam. När vi hoppa av bussen hade jag hittat mitt mod igen och började snacka med två tjejer som såg coola ut, Haysley och Lindsey från USA. Så vi fyra tog oss igenom hela processen att få nycklar, registrera oss för city hall osv. Dock struntade vi i en registrering som hade 4 timmars kö och drog hem för att packa upp istället.

Alla som följt mig vet att mitt framtida hem gjort mig skitnödig så fort jag tänkt på det. Hur skulle mina hall-mates vara, kommer toan vara möglig eller inte, får jag utsikt över staden?

Kommer in i byggnaden, den luktar instängt, tar hissen. Som bara går till våning 14(???) inser påvägen upp att denna hiss bara stannar på jämna nummer och den andra stannar på udda nummer. Ist för att åka ned och vända släpar jag upp mina väskor sista våningen och svetten rinner om mig. Kommer in, inga hall mates syns till. Låster upp mitt rum och ser att det inte är ordentligt städat. Här vill jag börja gråta, men då öppnar jag badrummet och ser att jag har en riktig duschhörna, mögel existerar inte och det enda felet är det spygröna duschdraperiet med ciggfläckar och annat skit. Alltså en Quick fix. Jag går vidare in mot fönstret och balkongen, min utsikt är milsvid och jag ser ut över hela staden, helt magiskt!!!!
Precis som resten av rummet var balkongen inte städad utan mer likt en soptipp. Gött med en trasa som de börjat växa svamp på, vad som ser ut som joint fimpar, en möglig matta, en cykelram och annan skit.

Jag lät det inte sinka mig utan började städa rummet, först torka jag av alla ytor, hyllor, sängram, garderob osv. När de var klart hörde jag röster i korridoren och gick ut för att möta två av mina hall-mates, namn? Från Frankrike och Carmen från Schwiez. När vi står och små snackar i korridoren kommer Carla och hennes mamma (från Frankfurt) in i korridoren med massa väskor. Vi snackar lite till och Carmen erbjuder mig hennes mopp och sopkvast samtidigt som Carla och hennes mamma erbjuder mig att få hänga med till Ikea och handla lite inredning, när de ändå har bil. Så 100€ på varor från Ikea.. Men det blir lätt så!

När jag kom hem var klockan halv tio och jag hade bara ätit två mackor på hela dagen, en lång funderar kring huruvida jag skulle käka middag och behöva ta mig ut igen eller sova däckade jag fint i sängen.
Extremt långt inlägg detta, men så himla många nya intryck!!