Ett trubbigt nattliv
De senaste nätterna har jag inte upplevt några problem alls att somna. Jag är svintrött och precis som genom alla mina 20 år dröjer de inte längre än 10 minuter de flesta kvällarna innan jag är inne i en sovande dvala. Dock är det ungefär vid 2-3 tiden på natten de ät börjar. Mardrömmarna! Och nej, nu pratar jag inte om monster eller så. Utan stressen över att jag inte är färdig här, allt som sker när jag lämnar och vad det innebär kanaliserar sig i mina drömmar.
Varje natt glömmer jag saker, springer hela tiden. Men jag kommer aldrig, aldrig ikapp. Inatt var jag på hotell med alla från sports camp, men jag missade festen för att jag hela tiden glömde skorna, hissen åkte sakta, jag glömde plånboken och trapporna var som en labyrint. Att spendera varje natt i stress mellan 3-7 är riktigt jobbigt. Jag hoppas att mardrömmarna snart försvinner. För sanningen är ju, även om det gör ont i hela kroppen att lämna om två veckor och en dag så skulle jag välja att komma över att stanna alla dagar i veckan. Jag vill hem. Men uppenbarligen är jag inte redo, eller har mycket kvar att bearbeta.
Kommentarer
Mami
Om du ändå kunde komma o sova mittemellan mamma <3
Trackback
