Champions of Europe, we've done this before
Jobbade ju som sagt på dagen igår innan det var dags att dra sig mot London. Vi tänkte åka London eye men va lite för lång kö, sen tänkte vi gå in på London dungeon, dock var det också för lång kö. Så vi promenerade en bit längst vattnet innan vi hoppade på tuben för att åka sista biten till SW6. Blev ett par öl innan matchen på saknade Prince of Wales och hand and flower.
Matchen då, fram tills schurrles mål mådde jag något katastrof dåligt. Jag hade varit nervös hela dagen och lite små orolig men väl på plats var det sanslöst. När Schurrle gör det fantastiska målet så kändes det bra, de hade inga tendenser till att kvittera och vi var på framåtmarsh! Sen kom Schurrles ribbskott och Oscars frispark som förtjänade att gå ribba in och inte ribba ut. Jag trodde att det var skottet som kostar oss kvalificeringen. Psg kom in i matchen lite mera och man märkte att även om alla sjöng för sitt lag så var det ett nervöst täcke över MHL. När Mourinho byter ut Lampard, skickar in en forward och vi har endast en David Luiz som knappt orkar springa efter en briljant första halvlek ville jag strypa den gamle mannen. Långbollarna som följde gjorde inte livet bättre och jag var så nära på att lämna, ge upp och gråta. Sen kom han, demba ba. Ett riktigt brunkar mål (om jag minns det rätt, allting är luddigt häromkring). Glädjen som sprider sig bland 40000 människor kan vara det vackraste och mest äkta som finns. I all eurofi så var jag överallt och ingenstans, har vaknat upp med blåmärken efter sjuka firanden. Även om man var orolig de sista minuterna så kändes det ganska klart, psg ville inte gå vidare lika mycket och alla killar på planen skulle kunnat offra ett ben just då. Jag kan inte beskriva lyckan och detta är en av alla anledningar till varför jag älskar fotboll så himla mycket, det här är sport när den är som vackrast.
Kommentarer
Trackback
