Varje minut som passerar, är en minut närmare

Om ganska exakt nio dygn kommer jag köra en löpning (en extremt ful sådan) genom Arlanda och ut till välkomsthallen för att slänga mig i famnen på min stackars pappa (varnar dig nu att stå stadigt på jorden). Nu är det inte långt kvar tills jag är hemma igen. Tills jag får krama om mina nära, tills jag får köra bil, tills jag får äta svensk mat, tills jag får åka sl (ja, hur oroligt det än låter så har jag saknat sl), tills jag får sova i min säng, tills jag får droppa prylar lite överallt i huset, tills jag får njuta av något jag tror kommer vara den bästa julen på länge och tills jag får känna en kärlek som bara finns hemma.



Kommentarer
Mami

Välkommen hem älskade dotter. Vi längtar vi med.
BUT, MEN inget droppande av prylar över allt!!!

2013-12-10 @ 19:52:39


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Just live.

Det tänkte jag iallafall försöka göra under ett halvår i Amsterdam

RSS 2.0