Våga välj din egna väg
Nu är det verkligen på tiden för 95orna och mig samt alla andra som inte pluggar att bestämma vad som händer i höst. Min plan från början var att sitta i skolbänken redan i höstas men jag kände mig inte redo eller motiverad nog. Jag ville se världen lite närmare först. Jag är långt ifrån mätt på världen, finns så mycket mer att göra men motivationen att plugga finns där igen och att fortsätta upptäcka världen är något jag kan göra om fem år! Men du som sitter och funderar, mitt enda tips är att våga för mitt bästa beslut är helt klart att ta mig an England och jag kommer vara evigt tacksam att jag faktiskt vågade. Så tänk efter vad du vill, inte vad dina vänner, partner eller familj vill. Gå din egna väg! Du kommer inte ångra dig!Ge dig själv möjligheten att dö som en hjälte
Hej vänner!
Nu tänkte jag vara lite seriös hör och uppmana/be alla er där ute att göra skillnad och rädda liv. Jag har många gånger tänkt att jag vill vara organdonator men det blir aldrig av för när jag väl sitter vid datorn glömmer jag bort. Och många gånger har jag förbannat mig över att man inte får hem ett brev när man blir myndig där man kan fylla i att bli det själv, likt det sättet försvarsmakten försöker rekrytera.
Är det inte hemskt om man tänker efter att det finns människor som dör på grund av att vissa andra väljer att inte donera sina organ eller är aktiva nog att anmäla sig. Föreställ dig hur många liv dina organ kan förändra en vacker dag, inte bara för den sjuke utan alla runtomkring denne. Vill du dö som en hjälte eller som en egoist? För det är faktiskt egoistiskt att behålla organen för dig själv när du går vidare.
Anledningen till att detta ligger mig så varmt om hjärtat just nu är att en tjej som gick i min skola har i år svävat i ett liv som inte räcker till, hennes tonår har varit en rad av sjukhus, cellgifter, operationer och hjärtstopp. Allting hon behöver nu är ett telefonsamtal där hon får besked att det efter månader och år av väntan är hennes besked att få en ny chans att leva, att få njuta av solen, kärlek och vänner. Något som är extremt beundransvärt med denna tjej är att hon alltid har en positiv inställning till livet, hon uppskattar det minsta lilla och vill inget hellre än att få leva. Hon är en inspiration för varenda en på denna jord, hon förtjänar en andra chans. Inte bara för hennes och hennes närhet utan för hela världen, för hon är en av få som har potential att förändra allt! Den styrkan förtjänas att bli uppmärksammad av alla.
Så snälla du, ge dig själv möjligheten att rädda liv och dö som en hjälte. Det kanske inte är just tjejen i min skola du räddar men genom att bli organdonator och puscha andra förbättrar du hennes och alla andras odds! Klicka in här och gör skillnad för framtiden nu, det tar dig bara 30 sekunder, jag är organdonator, blir det du också! http://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret
Jag länkar också denna tjejs blogg om någon är intresserad! Funderar ni på att ignorera länken ovan, klicka in på denna nedan, läs och tänk om!
http://livetsomnjursjuk.webblogg.seKärlekens dag
Fina familjen skickade lite kärlek vilket resulterade i att jag blev 30 kronor rikare, storslaget! Hoppas ni har och fortsätter visa kärlek till allt och alla idag. Nu ska jag iväg på äventyr, på återseende!Partner in crime
Idag är det inte bara kärlekens dag det är även min bästa Au pair buddys tur att fylla år! Stort grattis Ida, på måndag ses vi igen och då blir det nog lite små firande . Njut av kvällen nu tjejen!
Om ett tag är det bara mamma, pappa och jag
Stort grattis till storebrorsan som har lyckats skaffa sig lägenhet och efter många år lämnat hotel mandelgränd. Känns dock lite tråkigt att flytta hem om några månader utan att du bor vägg i vägg. Men så länge jag kan våldgästa när jag vill så är du förlåten. Lycka till i nya lyan bud! Kärlek övervinner allt
För att vara ärlig är det ganska så jobbigt här just nu. Det regnar konstant så jag känner mig lite fast i huset, kosten är åt helvete (saknar svensk mat, mammas mat) och värsta av allt är att mina vänner försvinner. Att Laura åker om en dryg vecka har varit klart länge, och det är riktigt jobbigt som jag nämt förut. Något som dock förvärrar saken är att även Tessa drar om sex dagar istället för i början av mars. Detta innebär att ännu en vän försvinner inom kort tid. Jag har varit väldigt ledsen idag, inte tårar och att jag vill hem utan bara nedstämd och lite av livsgnistan har tynat. Men sen så kom ett skype samtal som förändrade hela kvällen. Bara en liten del av hemma kan värma så otroligt mycket. Massa skratt och vettiga diskussioner som jag inte riktigt har här borta fick mig att känna mig så mycket gladare och se ljusare på livet. Dessutom kom mina värdföräldrar med nyheten att jag nog får en ny säng. Alla som känner mig vet ju att jag har en för kärlek till att sova och bara ligga och dega i sängen så det blir nog riktigt bra ska ni se. Imorgon landar dessutom Annie på Engelsk mark och om två dagar är vi återförenade, så jag har mycket att glädjas åt en dag som denna. Ska försöka att se på allting lite ljusare även om detta är en ganska tuff period. Men kom ihåg, det är perioder som dessa som får det bra att bli ännu bättre. Avslutar med ett litet Kelly Clarkson citat "what doesn't kill you makes you stronger"
en anledning att inte kliva upp ur sängen imorgon
Någon dag kanske jag kan se det bra i denna övergång. Men just nu tänker jag fortsätta göra samma sak som jag gjort de senaste dagarna, sörja och hoppas att Mata i den röda tröjan bara är en mardröm.
Varje minut som passerar, är en minut närmare
Om ganska exakt nio dygn kommer jag köra en löpning (en extremt ful sådan) genom Arlanda och ut till välkomsthallen för att slänga mig i famnen på min stackars pappa (varnar dig nu att stå stadigt på jorden). Nu är det inte långt kvar tills jag är hemma igen. Tills jag får krama om mina nära, tills jag får köra bil, tills jag får äta svensk mat, tills jag får åka sl (ja, hur oroligt det än låter så har jag saknat sl), tills jag får sova i min säng, tills jag får droppa prylar lite överallt i huset, tills jag får njuta av något jag tror kommer vara den bästa julen på länge och tills jag får känna en kärlek som bara finns hemma.
Captian, leader, legend / arbetsgivare
Hade en ganska så otrolig dröm. Jag drömde nämligen att jag hade turen att få vara John Terrys barns aupair. Det var en väldigt ytlig dröm och inte mycket hände, utan det var mer de faktumet att jag skulle dela tak med JT, han var min arbetsgivare och fortfarande den legendar han är idag. Inte otippat vaknade jag ur drömmen med ett leende på läpparna och en wow känsla i hela kroppen, fram tills jag insåg att dessa barn inte var H&C. Plötsligt var drömmen inte lika bra längre. Är verkligen fäst vid mina grabbar och är så otroligt glad över att det är just de jag är med varje dag. De är riktigt speciella för mig och har fått en speciell plats i mitt hjärta, världens bästa pojkar!
All by myself
Sitter på Costa och snackar med Annie, tillfällen som dessa får mitt hjärta att värka! Hade hon bott kvar hade hon troligtvis varit här med mig och vi hade suttit och flummat tillsammans. Jag saknar min vän...
Even though there's no reason, there's always one
Just nu känns det ganska jobbigt i hjärtat. Vet inte om det beror på att Annie åkt hem och mina svenska band är brutna, att jag precis träffat Amanda och insett hur viktig hon är i min vardag eller att det bara är vintern som kommer? Hur som helst så känns det lite jobbigt just nu och det är frustrerande att jag bara känner så utan att något är fel. Faktum är att allting är så himla bra just nu. Hoppas det bara är tillfälligt!
My, My you're like pelican fly
Idag fyller en av mina bästa vänner år så det suger att jag befinner mig tusen mil bort, speciellt eftersom denna tjej älskar att fylla år. Men jag finns med dig mentalt och hoppas att min lilla hälsning har kommit fram! Lovar att ta ett glas för dig ikväll kompis, så ses vi om en månad.
Välkommen till drömmarnas land
Besök Oxford! Ja behöver inte säga mera än att jag är upp över öronen kär i den staden och drömmer om chansen att få plugga på något av dessa fantastiska universitet. Miljön är så himla inspirerande och det är verkligen ett ställe där kreativitet kan utvecklas och genialiska idéer uppstå.
Bara genom att strosa runt i Collage kvarteren blir jag så sugen på att sätta mig på ett gammalt bibliotek, slå upp en bok och lära mig. Jag vill lära mig allt och jag vill få chansen att utvecklas. Alla som har möjligheten att besöka dessa universitet måste göra det. Min nya plan är att försöka bli kompis med någon som pluggar och få en privat tur bland alla dorms, salarna, biblioteken och parkerna. Att bara få en minimal insikt i Oxfords studentliv skulle vara otroligt spännande. Detta har resulterat i att jag för första gången på ett halvår känner mig sugen på att slå upp en skolbok och utmana mig själv!
Alla mina vänner, hitta er inspiration för den är så viktigt! Jag hade glömt bort vilken skillnad den gör.
Just nu vill jag bara hitta en utbildning som passar mig och arbeta stenhårt för att plugga på något av dessa universitet. Längtar något otroligt till hösten då jag ska får lära mig massa nytt!
Detta är min dröm!
Hjärtesorg mixat med kärlek
Helgen kan ha varit den bästa och sämsta sen jag flyttade hit. Jag minns inte senast jag var så psykiskt utpumpad som jag var igår kväll.. Mådde verkligen dåligt och hela dagen balanserade jag på gränsen till gråt och klumpen i halsen hängde med lika troget som min Kenza jacka. Men tänkte ta med er genom denna helg från början!
I fredags tog jag och Annie tag i våra svenska sidor och förberedde köttbullar hela dagen, vi fixade även med massa annat. Kvällen kaosade ur ganska rejält men vi fick iaf en trevlig svensk middag med min fina värdfamilj vilket vi hoppas uppskattades från alla håll och kanter! Det slutade iaf med att jag och Annie skippade vår myskväll då vi var totalt utpumpade mentalt!
På lördagen var det bara stress och kaos på morgonen men efter mycket om och men packade vi in annies väskor i lauras bil och åkte till Reading. Jag och Annie checkade in på hotell eftersom det beslutats att hon skulle åka hem till Sverige tidig söndagmorgon. Dock tänkte vi inte låta det förstöra våran dag utan det blev shopping, en härlig lunch med tjejerna, strosande och fika på dagen. Sedan var det dags för Annie att säga hejdå till tjejerna vilket var ganska jobbigt..
Jag och Annie fortsatte vår kväll med att packa hennes väskor, äta en mysig middag på en italiensk resturang, leka i hotellrummet som små barn och även dra ut en snabbis på krogen. Vid fyra på natten var det sedan dags för oss att ta farväl, detta var väldigt jobbigt och ångesten enorm. Att gå tillbaka och lägga sig på hotellet var helt hemskt av flera anledningar och jag har aldrig känt mig så ensam. En natt med dåligt av sömn och massa sorg blev slutligen dag och jag skulle försöka ta tag i mitt liv.
Mötte upp en annan svensk Au Pair för en lunch i Reading vilket var väldigt trevligt. Fortsatte sedan till Goring där Lena och Laura hämtade upp mig för att kolla på när tjejerna jag tränar rugby hade match. De vann rätt enkelt och efter matchen åkte vi till Wallingford där vi satt på ett café i flera timmar och bara pratade, riktigt värdefullt!
När jag kom hem blev det Skype med mina fina föräldrar som jag tror är ganska oroliga för mig (tur att de får rå om mig i helgen). Efter de ville killarna att jag skulle kolla rosa pantern med dem, detta fick mig verkligen på bättre humör och jag är så glad över att de är så härliga! Helt förstörd i både kropp och hjärna somnade jag ganska tidigt och trots en hel nattsömn är jag fortfarande förstörd!
Vår svenska middag, mums med köttbullar
Min lunch, lagom gott liksom!
Gängets sista lunch ihop...
Baseball jackan var ett av alla inköp som gjordes, man kan även skymta den svarta väskan i bakgrunden
Sista middagen med min Svennis
Lite kul att vi vid både lunch och middag valde ut någon random vinflaska och det visade sig vara samma märke men vitt och rosé.
Tillslut var det dags att ta dessa 2,5 månaderna med sig i resväskor och säga hejdå.. Riktigt sämst!
En saknad vän
Min kära lilla matte kompis skickade mig denna igår. Du är saknad min vän, hoppas du lyckas boka en resa snart!
Åhh Fernando!
Efter en extra timmes sömn vaknade vi upp och gjorde oss i ordning innan vi fick skjus till stationen. När vi kom fram till London blev det en promenad följt av en lunch på gbk (Gourmet burger ktichen). Burgarna var goda men efter detta hade jag magkramper heela eftermiddagen och kunde inte dricka mer än en strongbow före matchen, tröttsamt! Eftermiddagens spenderades vid området kring arenan, en snabbis på megastore och ett par pubar. Kul att träffa både svenska och engelska fans. Matchen var fantastiskt rolig att se på, spännande, bra tempo och Chelsea lirade riktigt bra! Resultetet och Torres mål i slutet satte alla i extas, ett fantastiskt avslut på en redan bra match! Super kul att se hur han verkligen börjar få självförtoendet tillbaka och spelar bra match efter match.
När matchen var slut var det lite kaotiskt och tog lite tid att komma därifrån och säga hejdå till Oscar, jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle hinna med första tåget hem så slank in på puben för en bärs med Oscars vänner. Under den lilla tiden jag var där hann jag bli "i tvingad" en shot, bli bortlovad och träffa massa nya människor, skoj skoj. (Tydligen ska jag gifta mig med Simon, så du vet mamma... Dock vet jag inte hur det blir, för det vore roligare med en blond tjej tydligen, hahah)
Det var fantastiskt att få träffa Oscar igen, denna helg har jag längtat efter hela hösten och det var verkligen guldvärt. Hoppas jag kan träffa honom när han kommer hit nästa gång igen, bästa brodern tack för helgen!
Burgaren från GBK som var god men fick mig att må piss, tog 26 timmar innan jag kunde äta igen
Super Chelsea
Kolla bakom hans vänstra och högra hand, där har ni barnen Karlström.. TV kändisar osv.
Blood is thicker than water
Nu är det bara några timmar tills vi ses igen, efter nästan två månader. Detta är ruskigt efterlängtat!
Bara för att du har fångat mitt hjärta
Hur gulligt är det inte med tassen på axeln?
Min lilla älskling, jag dör lite smått för din söthet!
Känslan när man får längtan bekräftad
Det finns ingenting i världen som gör mig lyckligare än att jag ska få krama om dig igen om en månad, efter all längtan kommer vi äntligen att få ses igen.
Please, don't let me go
Blev nästan knockad till marken när Becca och Frasse kom och slängde sig över mig idag på Paddington Station. Så fint att se gosisarna igen (känner press att fjäska då de väntar på att detta ska publiceras)
Vi började iaf med en frukost på Costa, lika gott som vanligt då jag körde min klassiska mozzarella ciabatta och vanilj soya latte. Sedan drog vi oss till Primark Hammersmith för lite inköp. Min plan var att hålla i pengarna, ni kan ju gissa hur det gick! Efter att vi slängt ut lite pengar och fyllt tre kassar gick vi in på en av mina favorit pubar, Hammersmith Ram. Det blev ett glas i baren då vi snackade med de super trevliga bartenderna innan vi satte oss ned för en fantastisk burgare till lunch. Min första proper burger sen jag kom hit, skandalöst att det dröjt så länge! Vi hängde kvar på puben i några timmar och bara pratade innan det blev lite mer shopping och tillslut ännu en fika på Costa igen. Vi sa hejdå vid sju tiden och att släppa "hemma" var riktigt jobbigt och ångesten var stor hela tågresan hem. Men är iaf glad över att fått träffa tjejerna igen, mina fina flickor! Känns bra att veta att fras kanske kommer i december igen och beccis ska tillbaka i februari. Tack för idag mina grymma vänner!
De tog även med sig lite svensk godis
Dagens shopping: halsduk- primark // clutch- primark // linne- New Look // oversize tisha - primark // tvålar - body shop // klänning - primark. Det blev även ett par leggings och yogapants från primark, svårt att låta bli!
