50 ways to say goodbye
I lördags var det äntligen dags för min avskedsfest. Helena och Hanna hjälpte mig med förberedelserna och vid åttatiden började mina tjejer att rulla in. Vi körde 5-kamp (som blev en fyra kamp), dansade, skrattade och hade en super bra kväll. Vid ett tiden gick ett femton tal av oss till min granne Alex som hade fest. Där röjade vi in på småtimmarna. Träffade väldigt mycket barndomsvänner som man inte umgås med längre, var super kul och se vart de tar vägen nu efter gymnasiet. En toppenkväll som jag, Moa och Cissi avslutade hemma hos oss med rostade mackor och lyckades dra igång brandlarmet vid halv fem på morgonen, mamma var lagom nöjd. HAHA.
Jag vill verkligen tacka alla mina fina vänner som tog sig tid att komma förbi och säga hejdå och spendera en sista kväll med mig. Ni är guldvärda och längtar massvis till ni tar era söta rumpor till London så att vi kan få hänga ännu lite mera!
En jakt utan dess like bland Stockholms turism och överpris affärer
Idag var det dags för mig och Ida att ta oss in mot stan och försöka hitta presenter till våra värdefamiljer. Detta uppdrag var inte det lättaste då vi ännu inte känner våra värdefamiljer särskilt bra. Men efter mycket om och män och väldigt mycket skitsaker köpte vi oss varsin kortlek med svenska motiv på innan vi avnjöt en "välförtjänt" lunch. Vi vandrade vidare i jakt efter en engelsk kokbok med svenska recept, dock var allt vi hittade en besvikelse så vi levererade guldidén att göra en egen kokbok med typiska svenska recept och sånt som vi gillar väldigt mycket. Resterande del av dagen spenderades i Ternvalls kök med google, klippande klistrande och receptföreberedelser.
Även kvällen har jag tagit tag i då jag och mamma har rensat i en av mina garderober samt kommit ganska långt med packningen, så måste säga att jag är mycket nöjd med dagen. Just nu peppar jag en lite panikad Ida till att packa och inte panika över att hon snart åker, dessutom arbetar jag med fem kampen till lördagens avskedsfest.
P.S Idag är det bara en vecka, sju dagar kvar tills jag lämnar Sverige för England.. Helt osannolikt!
Så mycket mer än en mor
Igår hade jag och mamma en super dag tillsammans. Vi gick runt och spanade efter presenter till min värdefamilj och bara myste omkring i stan innan vi åkte till floating studion. Floating var coolt men fick inte den fantastiska upplevelse som mamma fick senast hon gjorde det. Kan dock förstå hur bra det kan vara om man kommer dit och verkligen är superstressad och mår dåligt. Efter floatingen gick vi vidare och tog en lunch på Koh Phangan, mycket bra stället det där. Sedan fortsatte vandringen i stan med en lyx milkshake innan vi vände hemåt igen. Känns guldvärt att jag fick en hel dag med mamma innan jag åker, det finns ingen som min mamma liksom!
Kvällen spenderades med gamla laget och kräftskiva innan jag vi var ett gäng som drog till Collage för min sista utgång i vårt land. Det var en väldigt speciell kväll med tre hejdå's vilket inte var det lättaste. Men kommer inte sakna att gå ut i Sverige iaf.
Jag hittade en nalle som jag ville ta med mig.. fick dock inte det.. hehe. Det är i tankarna ni ser på nedre bilderna som man ligger i när man floatar.
Mickan-mamma mys
Just nu sitter jag och mamma på bussen in mot stan. Idag är det äntligen dags för den klassiska Mickan-mamma dagen. På schemat står lite mys i stan, floating vilket är en behandling då man flyter i saltvatten som har samma temperatur som luften, ska tydligen vara väldigt avslappnande. Efter behandlingen blir det en lunch och sedan får vi se lite vart dagen tar oss!
Känns guld att få en dag såhär med mamma innan jag åker.
Get ready for take off
Om exakt två veckor, fjorton dagar, 336 timmar sitter jag på ett av British Airways flygplan och stirrar in i stolsryggen framför mig. Om två veckor lämnar jag Sverige och min trygga vardag för något helt främmande och extremt spännande! Innan dess har jag mycket att göra: säga hejdå till alla vänner och familj, packa, fixa med papper, mobil, försäkring, bankkort och mycket mer! Jag har hunnit med 90% av mina "måsten" så det mesta är att lyckas med packningen samt att hinna med allting jag vill göra här hemma. I veckan tänkte jag även slänga upp en liten lista med mål jag har under min resa. På återseende!
Familjefirande
Familjen firade med en extra god middag ikväll! Köttet var så gott att jag började hoppa på min plats, ikväll var vi värda det.
Kom igen nu let's go, allihopa vi kör!
Någon gång i vintras började jag fundera över min framtid, vad ska hända nu? Vill jag plugga på en gång eller behöver jag en paus? Det gick ganska fort att inse att skolbänken inte var ett alternativ till hösten då jag behövde hitta motivation och sug för att plugga. Efter mycket spekultaion ansåg jag att det bästa för mig är nog att vara au pair, att få uppleva något fantastiskt och ett annat land samt utvecklas som person genom att ta ansvar för någon annan. Det lär väldigt bra! Att det var England jag skulle till var det inget snack om. Landet jag älskade blint, som fanns två timmar bort och hade mitt favoritlag.
När snacket på träningarna gick om vad som skulle ske i höst snappade Elins syster, Ida upp vad mina planer var och sa att hon tänkt i samma spår. Plötsligt delade vi två detta äventyr och puschade varandra till att våga ta första steget. Vi väntade till Mars då jag lyckades ta mitt körkort innan vi anmälde oss till aupair programmet, efter det var det bara massa blanketter, intervjuer och väntan.
Min väntan blev lång, lång, lång och med tanke på att Ida fick napp väldigt tidigt kändes det ännu längre. Efter lite ändringar i min ansökan (bla en förlängning om hur länge jag kunde stanna, till ett år) så började det nappa på andra sidan havet.
Moulsford, säger det er mycket? Det sa mig absolut ingenting, men jag läste om en familj därifrån som var intresseade av mig. Tvillingpojkar som älskade sport, åtta år var killarna och det lär snarligen perfekt för mig. Magkänslan var definitivt bra, framtills jag såg att Moulsford hade 500 invånare. FEMHUNDRA?! Jag har levt i Järfälla med 70 000 invånare så länge jag kan minnas, jag har haft en kvart in till Sveriges största stad så länge jag kan minnas, hur fan skulle jag kunna bo i en håla i ett år?
Efter en middag med Gabbi (som alltid är otroligt positivt) vände allt och magkänslan blev bra igen. Var det inte det här jag egentligen ville? En utmaning och känna på ett annat England än det jag alltid turistat i. Mer brittiskt än Moulsford kan det faktiskt inte bli.
Ett par skype samtal med familjen H och jag var säker på att Moulsford var det stället jag vill tillbringa mitt år fick jag reda på att de även pratade med en annan au pair. Vårt senaste samtal var igår och hela natten kantades av mardrömmar, det var ju C och H jag var menad att ta hand om, de måste välja mig. En ångest har legat som en mörkskugga kring mig hela dagen, men 11.29 när jag och mamma står och kikar på ett snyggt linne inne på American Eagle (vi befinner oss i Florida atm) ringer ett okänt svenskt nummer. Jag suckar och svarar, det är Ann från STS som frågar om jag sett mejlet från Engelska aupair byrån där familjen H request me as their Au Pair! Jag blev helt lyrisk och glädjen har suttit i sig hela dagen. Så fort jag snappade upp lite wi-fi på Starbucks kopplade jag upp mig till mejlen och accepterade familjen.
Mitt äventyr har tagit sitt första stora steg idag. Nästa steg blir att boka en one-way-ticket till England och börja nedräkningen. Men idag ska jag bara njuta av glädjen och euforin som går igenom hela min familj, idag är vi lyckliga!
Snart är inte det här ett resemål, snart är det här en del av mitt land. Helt ofattbart!
This is my story
Denna blogg är säkert den tioende jag startat, men tillskilland från de flesta andra är inte tanken att denna ska dö efter ett par veckor. Planen med denna är att ni (min familj och vänner) ska kunna följa det äventyr jag förhoppningsvis ska bege mig ut på om ett par månader. Min dröm är att vara aupair i England och här kan ni få följa min resa. Enjoy!
